Vad är en värdering egentligen? Är det skrivna ord på ett papper (substantiv) eller är det något man gör (verb, dvs att värdera något)? Det där är en halvfilosofisk och väldigt intressant fråga, inte minst när det kommer till varumärken.
Många företag har så kallade värderingar eller values, kärnvärden eller ledord – kärt barn har många namn. De flesta betraktar ”värderingar” som substantiv, dvs ett antal punkter som berättar vad företaget står för.
Beroende på vilket företag det gäller så är värderingarna mer eller mindre inarbetade hos medarbetarna (i värsta fall betraktas värderingarna som corporate bullshit som inte har med en själv att göra…).
Värderingarna kan också vara mer eller mindre införstådda av ledningen (i värsta fall tycker ledningsgruppen att värderingarna är något för alla andra, och har egentligen inte funderat så mycket på innebörden av dem och hur de bör påverka ledarskapet och eget beteende).
Men, till syvende och sist, handlar värderingar om vad man gör (verb), inte vad man har skrivit på ett papper (substantiv). Ett aktuellt, och tråkigt, exempel på det är Eons julfest, där medarbetarna i ett lotteri kunde vinna en dans med VD:n (inklusive rumptafs).
Både vd:n och kommunikatörerna i företagets sociala medier hävdar med bestämdhet att ”det som hände på julfesten är oacceptabelt på alla sätt och vis, eftersom företaget har nolltolerans mot kränkande särbehandling.”
Ja, så står det säkert skrivet. Men om orden hade varit värderingar på riktigt, så hade det inträffade aldrig hänt. Varken utlottning av dans med VD eller tafs. Då hade man redan innan känt på sig att det inte kändes rätt.
Om orden hade varit värderingar på riktigt så ”råkar” man inte bete sig på sådant sätt att man i efterhand blir tvungen att maila en ursäkt för att det ”hände något mycket olyckligt”.
Att säga och skriva fina ord är en sak (enkelt). Att göra, värdera på riktigt, är en annan (svårt). Om ledningen inte klarar av att leva värderingarna, så gör heller inte övriga medarbetare det. Då blir värderingarna inget annat än corporate bullshit, helt enkelt, och ord som ”nolltolerans” faller platt.
Ett gott råd: Om värderingarna (och vad de innebär i praktiken) inte är självklara för ledningen så är det bättre att formulera sin värdegrund, kärnvärden och ledord på annat sätt, som man klarar av att omsätta i praktisk handling. Det ska inte råda några tveksamheter kring vad som är rätt och fel.
Foto: Bildarkiv, Kreafon