Vad är egentligen förändringskommunikation? Lite enkelt förklarat skulle man kunna säga att förändringskommunikation är planerade kommunikationsinsatser i syfte att få människor i en organisation att förstå och bidra till en förändring. Och ”förändring” måste inte nödvändigtvis vara en större omorganisation. Förändring kan vara ett normaltillstånd på många ställen, i strävan efter att hänga med den snabba utvecklingstakt som råder på många håll.
Vad är kriskommunikation då? Det handlar om hur kommunikation sker inom en organisation vid en kris, men också om den externa kommunikationen med olika målgrupper och samverkansparter. En kris kan vara allt ifrån att ett företag utsatts för stora påfrestningar till krissituationer som uppstår i samhället, som gör att kommuner och myndigheter behöver kriskommunicera. Kriskommunikation är oplanerad, även om det naturligtvis går att förbereda arbetsmetoder och rutiner i händelse av en krissituation.
Som den kommunikationsnörd jag är så tycker jag det är intressant hur dessa två – förändringskommunikation och kriskommunikation – förhåller sig till varandra. De kan vara vitt skilda. Men i praktiken kan de också gå in i varandra. Ett (havererat) förändringsarbete skulle till exempel kunna utlösa ett slags krissituation, om man har otur.
En gemensam nämnare är förtroende. Det krävs förtroende, dvs att medarbetarna har förtroende för ledningen, för att kunna genomföra en förändring. Och kriser handlar ofta om ett missbrukat förtroende, och att folk har tappat förtroendet.
Dessutom är förtroende är en värdefull ingrediens för den som vill utveckla ett starkt varumärke. Att kunna agera och kommunicera på ett förtroendeingivande sätt borde alltså stå högt upp på önskelistan hos de flesta företag och offentliga verksamheter.
Häromveckan hade jag en intressant föreläsning/workshop för en grupp kommunikationsstrateger från en kommun. Den handlade om just detta – förtroende.
Särskilt i politiskt styrda organisationer kan det ibland vara en utmaning att vara kommunikationsstrateg och kommunikatör. Som kommunikatör har man sällan möjlighet att påverka situationer och beslut, men samtidigt är man den som ska kommunicera ut dem. Och hur gör man det på ett förtroendeingivande vis, till exempel när ett budskapet av någon anledning har förändras från ena dagen till den andra? Vad kan man göra i sin roll som kommunikatör för att bidra till att skapa förtroende?
Det kan handla om att kommunicera på ett visst sätt, men det kan också handla om att coacha sina kolleger så att fler blir medvetna om vikten av ett trovärdigt agerande och en förtroendeingivande kommunikation. Möjligheterna är många!
Jag ser fram emot fler föreläsningar och workshops om förändringskommunikation och förtroende framöver, ett både viktigt och superintressant område.
Foto: Bildarkiv, Kreafon